Artiklar

Varför gör hunden inte som du vill?

30 oktober, 2014

Signal, Kommando, Ord, Tecken – kärt barn har många namn.

Ett gästblogginlägg till http://schappelivet.blogspot.se/

Det vi oftast pratar om är HUR vi förmedlar till hunden vad vi vill att den ska göra.

Ett exempel:

Du tränar sitt i köket, alltid med din rygg mot kaffebryggaren som alltid är halvfull och stolarna bakom hunden står alltid prydligt vid bordet. Oavsett vilket sätt du använder för att lära hunden rörelsen kan följande hända:

Du bestämmer att du ska visa sambon hur duktig hunden blivit på ”sitt”, du drar ut en stol och häller upp en kopp kaffe, ställer inte tillbaks kannan i bryggaren, utan nu står den på diskbänken, lite till höger om hunden. Tänker du inte på det kanske du ställer dig nära din sittande sambo och ber hunden om ”sitt”. Hunden tittar på dig frågande och du säger något om att det aldrig går som man vill när man har publik.

Men vad hände?

Jo, din hund läser automatiskt av allt i miljön som relevant för beteendet, detta kan användas till vår fördel, men oftast skapar det frustration hos både ägare och hund.

Troligen räckte det att kaffekannan och stolen (+sambon) inte var där de brukade vara, för att ”sitt” inte skulle betyda ”sitt”. Att du vände håll helt var dock helt avgörande, även för en mindre signalkänslig hund.

Ett andra exempel

Din hund kan sitt. Den sätter sig alltid när du ber den, i alla situationer. Det du inte märkt är att varje gång du ber hunden sitt höjer du högerhanden lite.

Du håller i en plåt och hunden svansar runt dig, du tänker att det är säkrare för hunden om den sitter still, sitt säger du (och håller kvar i plåten). Hunden tittar frågande på dig, skakar på sig och fortsätter svansa runt. Du visade ju inte vad du ville.

För många hundar har orden underordnad betydelse (men, det finns undantag). Därför är det så viktigt att stå helt still när vi vill lära hunden att det är vad som SÄGS som är relevant. Inget annat.

Signalkänslig hund

Den signalkänsliga hunden läser av ALLT i miljön, dina kläder, sina eventuella kläder, hur miljön ser ut, var hunden är i för position i förhållande till dig och i förhållande till ett eller flera objekt i sin omgivning.

Hundar är ju individer, och det finns de som är duktiga på att tycka att det vi SÄGER måste vara det som är mest relevant. Sådana hundar kallas ofta ”smarta”. Man kan säga ”gurka” och hunden sätter sig inte, även om allt annat pekar på att det är det som avses. Andra hundar går på andra signaler, såsom en mikroskopisk handsignal (prova sätt händerna i fickorna, se vad som händer), eller ögonrörelser (prova med speglande solglasögon).

Det var en gång en Bordercollie som var väldigt duktig på fjärren (avståndslydnad), det hussen inte visste var att varje ord han hade hade en egen ”blick”. Instruktören sa olika färger (Grön, blå, röd) men härmade varje blick, och hunden utförde det klockrent.

Hur gör man?

För att förhindra att hunden läser in för mycket i det du vill ha som signal gäller det att så mycket förändras som möjligt utom just det som är relevant, när beteendet är inlärt, under tiden du sätter namn på det.

  1.  Gör beteendet utan ord så många gånger att du är säker på att hunden kan det. Använder du klicker kan du klicka, kasta en godis och sedan se om hunden gör beteendet igen, klicka, kasta en godis osv.
  2. Byt miljö 3-4 gånger och upprepa ovan process, se till att det är lätt hänt att hunden utför beteendet i nya miljöer.
  3.  När hunden gör beteendet, stå blick stilla, säg ordet och belöna. Repetera bara 2-3 gånger.
  4.  Förändra din position, men var fortfarande stilla när du säger ordet. T.ex. Händerna över huvudet, händerna rakt ut, ett ben upp, sittandes på golvet, upp och ner, tja – fantasin sätter gränserna.
  5. När du sagt ditt ord när hunden gör beteendet och sett ut på så många sätt du kan tänka dig provar du att säga ordet först, innan hunden redan gör beteendet. (Klick-)Godis om hunden gör rätt.
  6.  För många hundar har orden underordnad betydelse (men, det finns undantag). Därför är det så viktigt att stå helt still när vi vill lära hunden att det är vad som SÄGS som är relevant. Inget annat. Därför provar du nu ditt ord på alla olika sätt som du tränade, och i alla olika miljöer du kan tänka dig.
  7. Funkar det inte får du gå tillbaks till anteckningarna och se om ni övat i just den situationen.
  8. Misströsta inte, ju fler beteenden som övas på detta sätt, desto bättre blir hunden på att LYSSNA (om det är det man önskar).

Hur vet jag att hunden kan det?

Signalen ges:

  • På ett sätt så att hunden känner igen den (se stegen ovan)
  • Där det är 99% chans att hunden förstår (dvs – har ni inte tränat utomhus eller bland folk, räkna inte med att det funkar på storgatan).

Miljön tillåter beteendet. Detta innebär att där inte är någonting som fysiskt eller psykiskt hindrar hunden. Vissa hundar vill inte göra det man ber om om någon annan hund stirrar på dem, om det nyss regnat och är kallt eller om någon kissat just på den fläcken där du vill att de ska sitta.

Fördelen med belöningsbaserad träning är att hunden väljer själv. Har du en hund som gärna blir störd av miljöfaktorer är det upp till dig som tränare att hitta en belöning värd att överkomma sina obehag för.

Hunden svarar:

  • Med korrekt beteende
  • Utan tvekan
  • Med hög kvalitet (inte slarvigt)
  • Med korrekt beteende (testar inget annat)

Min hund kan inte ”sitt”-ordet ännu, för när han är pepp blir det fortfarande ligg + ligg sidan. Så vi får kampanja lite till.

 Tips:

Även var du har godiset blir en signal. Variera var godiset finns ofta, redan från början, så unviker du att hunden fäster för stor vikt vid det.

You Might Also Like