Kategori:

Artiklar

Artiklar

Är inte positiv förstärkning detsamma som muta?

23 oktober, 2017

Detta är en översättning av en artikel först publicerad på engelska här skriven av Leanne Page

”Bästa beteendevetare, jag har läst många av dina artiklar och det låter som att du bara vill att alla ska muta sina barn att bete sig väl. På vilket sätt är det vetenskap i föräldraskap? Säger du mutor är en bra sak ?! ”

Jag kan inte ens berätta hur många gånger positiv förstärkning har blivit felaktigt jämfört med mutor. Låt oss se på detta på några sätt: per definition och ett verkligt exempel.

Definitionen av positiv förstärkning är ”när ett beteende följs omedelbart genom presentation av ett stimulans som ökar den framtida frekvensen av beteendet” (Cooper, Heron & Heward, 2007). Förstärkare följer ett beteende.

En muta är ”något som är till för att inducera eller påverka” (Merriam-webster) och att muta betyder ”att påverka eller korrumpera genom en muta” (Dictionary.com). Mutor erbjuds vanligtvis / händer innan ett beteende uppstår.

Saol skriver (övers anm):
^mut|a 1 -an -ors. gåva som ges för att
påverka t. ex. tjänsteman till givarens fördel
2 -adew. påverka gm muta ei. mutor,
besticka -brott -försök -kolv vard. person
som tar mutor -skandal

Positiv förstärkning fokuserar på att bygga upp önskade beteenden, det finns ingen korruption av någonting eller någon som är involverad. Mutor händer ofta i ögonblicket för att få ett barn att sluta engagera sig i ett problembeteende. Detta bygger inte upp önskat beteende på något sätt. I själva verket förstärker det sannolikt oavsiktligt ett problembeteende.

En annan distinkt skillnad i de två: du förstärker ett beteende. Du mutar en person.

Med positiv förstärkning fokuserar vi på de önskade beteendena. Vi försöker inte förändra en person, påverka deras personlighet eller korrumpera dem.

Vad sägs om ett verkligt exempel?

En treårig har problembeteenden vid sänggåendet, som inkluderar skrik, vägran att följa anvisningar och högljudd gråt.

Ett system finns på plats med Premacks Princip: Om du går och lägger dig ”snyggt” kan du titta på TV en stund på morgonen.

Mamman avslutar godnattsagan, kramar barnet och går till dörren.
Mamma: Godnatt. Jag älskar dig.
Barn: En saga till !!!
Mamma: Vi är färdiga med sagostunden. Gå till sängs snyggt så att du kan titta på TV på morgonen.
Barn: En saga till! Bara en! Snäääääällaaaaa!
Mamma: Om du slutar skrika nu kommer jag att ge dig ytterligare en kram.
Barnet är tyst. Mamma går tillbaka in i rummet, ger en till kram, sedan tillbaka till dörren.
Mamma: Godnatt. Jag älskar dig.
Barn: En kram till!!!!
Mamma: Gå till sängs snyggt så att du kan titta på din show på morgonen. Jag stänger dörren nu. Godnatt.
Barn fortsätter att skrika och krångla i flera minuter denna natt. Nästa natt går hon till sängs fint för att få se på tv på morgonen.

Så var i denna historia är muta? Finns det någon positiv förstärkning?

Den positiva förstärkningen är systemet på plats – Om du lägger dig ”snyggt” så får du se på tv på morgonen. I ett välplanerat system har detta målbeteende definierats och diskuterats med barnet många gånger. TV-tiden förstärker det önskade beteendet.

Mutan skedde i ögonblicket för att stoppa ett problembeteende – tjatande. Mamman fick barnet att sluta genom att erbjuda något extra som inte skulle hända. Mamma hade en fot ut genom dörren – det fanns inga fler kramar, ingen mer interaktion på dagordningen. Men vad hände? En muta för att stoppa gnällandet i ögonblicket.

Fungerade det? För en minut, förmodligen. Var det effektivt på lång sikt? Absolut inte. Vad denna fiktiva (men alltför välbekanta) mamma gjorde var att förstärka problemet. När du gnäller kommer mamma komma tillbaka och krama dig. Vilken typ av plan är det?!

Mutor och positiv förstärkning är inte samma. Genom systematisk och genomtänkt användning kan positiv förstärkning öka önskat beteende. Mutor är inte systematiska eller genomtänkta och de gör inget för att lära ut eller öka önskade beteenden.

Mutor skiljer sig från förstärkning genom att mutor är avsett att gynna den som levererar den. Positiv förstärkning är avsedd att gynna den som tar emot det.

Positiv förstärkning ökar beteenden. Mutor påverkar och korrumperar en person. Dessa är inte desamma.

Att fokusera på positiv förstärkning, att lära sig mer om positiv förstärkning och med positiv förstärkning kan hjälpa alla föräldrar och barn, samt hundar och hundägare (övers anm) att ha mer framgångar tillsammans.

 

Originalet finns på: http://www.bsci21.org/isnt-positive-reinforcement-bribery/ där du också kan kommentera dina tankar.

Artiklar

Min hund är dominant/undergiven

10 oktober, 2017

Hade en konversation med en på Skype idag angående dominans och undergivenhet.

Ni som följer min privata blogg vet att mina hundar slåss. Jag nämnde detta för den jag pratade med på Skype, för det är relevant för mitt mående just nu. Det ställer livet på ände litegrann.

Jag fick frågan Kan de inte komma överens om vem som är dominant/undergiven…?

Jag informerade om att sådana teorier är förkastade även av han som kom fram till dem. Jag länkade även till Per Jensens artikel om den missuppfattade dominansen. Men sedan snurrade vi vidare.

Jag försökte ge ett exempel ur människovärlden.

Jag sa att det har med resurser att göra..

Jag gav följande exempel:

T.ex. en gravid kvinna går ombord på en buss.
Inga säten är lediga.
Den tatuerade tonåringen ställer sig upp.
Hans beteende är då ”undergivet” för han lämnar plats åt henne.

Det är liksom beteenden i specifika situationer, inte en känsla eller någonting man ”är”

Och hon är, av den etologiska benämningen dominant, för hon får företräde till den begränsade resursen stolen för att sätta sig

Att vara dominant bland människor betyder ju att vara aggressiv, breda ut sig på andras bekostnad. Eftersom dominans i djurvärlden [..] bygger på de subdominanta djurens undvikande beteende, är själva begreppet lätt att missförstå. Från den missuppfattade dominansen.

Då fick jag frågan:
Men om vi säger att et är en person som flyttar på sig VARJE gång någon inte har en plats, eller som oftast flyttar på sig när någon inte har plats, kan man inte kalla hen för undergiven då?

Jag: Snäll skulle jag säga
Hon: hahah, jaså?
Jag: Kanske snäll på sin egen bekostnad =)
Jag: Men absolut, etologiskt sett är den undergiven i den situationen varje gång
Jag: I en annan situation, säg sista bullen på fikat, kanske hen inte väljer att lämna företräde
Hon: aha!

 

Artiklar

Hundmötesproblem?

8 november, 2014

Först av allt: Du är inte ensam!

Hundar som reagerar i möten är allt annat än ovanligt, och det har många olika anledningar.

De vanligaste är frustration för att inte komma dit snabbt nog.

Den andra är rädd/osäker och vill att den andra hunden ska dra dit pepparn växer.

Vad GÖR man då?

Det finns ungefär lika många råd som det finns hundtränare, men det de som hållit på ett tag brukar landa i är följande:

  1. Kontaktljud. Lär in ett ljud som betyder ”godis hos mig”. Jag kommer att lägga upp en video på processen om någon önskar detta, men första steget: gör ljudet, mata, gör ljudet, mata osv. Sen gör ljudet när hunden inte fokuserar på dig, belöna/mata om den tittar på dig.
  2. Undvik hundmöten som inte kommer att fungera. Alla chanser att göra fel gör processen mot rätt långsammare. Ser du en hund före din hund ser den, gör dit ljud, backa ur situationen. Ser din hund en annan hund först, låt den titta, se om den vänder själv, om inte – gör ditt ljud och backa och belöna, ta er ur situationen.
  3. Träna hundmöten. Träna på det avstånd du vet fungerar, låt hunden titta, titta på dig = backa och belöning. Gör detta i ett gäng repetitioner så ska du se att du kommer närmre för varje gång, men det är mycket viktigt att skynda långsamt.  Gör hunden fel i mitten av ett pass kan du vara säker på att hunden är trött. Bryt och pausa, och prova igen efter en sniff/kiss/vilopaus eller nästa dag.
  4. Aktivera hundens huvud i vardagen. Det är viktigt att hunden är på en lagom stressnivå i vardagen för att hundmötena ska kunna fungera. Göm godis högt och lågt, lägg spår, göm leksaker, lär in tricks, be hunden hoppa upp på saker på promenaderna. Låt hunden VÅGA prova saker och tänka själv.

Tänk på att OM hunden reagerar är ni för nära. BACKA! Ta dig helt sonika ur situationen. Tar hunden godis, mata!

Jag har gjort lite egna infographics:

infographic2

 

infographic

 

Bilder av Lili Chin www.doggiedrawings.net – läs dem.

YOUR CHOICE AFFECTS YOUR DOG'S CHOICE: Barking at dogs.

Reactivity and Thresholds (Illustration from BAT Book)

Artiklar

Varför gör hunden inte som du vill?

30 oktober, 2014

Signal, Kommando, Ord, Tecken – kärt barn har många namn.

Ett gästblogginlägg till http://schappelivet.blogspot.se/

Det vi oftast pratar om är HUR vi förmedlar till hunden vad vi vill att den ska göra.

Ett exempel:

Du tränar sitt i köket, alltid med din rygg mot kaffebryggaren som alltid är halvfull och stolarna bakom hunden står alltid prydligt vid bordet. Oavsett vilket sätt du använder för att lära hunden rörelsen kan följande hända:

Du bestämmer att du ska visa sambon hur duktig hunden blivit på ”sitt”, du drar ut en stol och häller upp en kopp kaffe, ställer inte tillbaks kannan i bryggaren, utan nu står den på diskbänken, lite till höger om hunden. Tänker du inte på det kanske du ställer dig nära din sittande sambo och ber hunden om ”sitt”. Hunden tittar på dig frågande och du säger något om att det aldrig går som man vill när man har publik.

Men vad hände?

Jo, din hund läser automatiskt av allt i miljön som relevant för beteendet, detta kan användas till vår fördel, men oftast skapar det frustration hos både ägare och hund.

Troligen räckte det att kaffekannan och stolen (+sambon) inte var där de brukade vara, för att ”sitt” inte skulle betyda ”sitt”. Att du vände håll helt var dock helt avgörande, även för en mindre signalkänslig hund.

Ett andra exempel

Din hund kan sitt. Den sätter sig alltid när du ber den, i alla situationer. Det du inte märkt är att varje gång du ber hunden sitt höjer du högerhanden lite.

Du håller i en plåt och hunden svansar runt dig, du tänker att det är säkrare för hunden om den sitter still, sitt säger du (och håller kvar i plåten). Hunden tittar frågande på dig, skakar på sig och fortsätter svansa runt. Du visade ju inte vad du ville.

För många hundar har orden underordnad betydelse (men, det finns undantag). Därför är det så viktigt att stå helt still när vi vill lära hunden att det är vad som SÄGS som är relevant. Inget annat.

Signalkänslig hund

Den signalkänsliga hunden läser av ALLT i miljön, dina kläder, sina eventuella kläder, hur miljön ser ut, var hunden är i för position i förhållande till dig och i förhållande till ett eller flera objekt i sin omgivning.

Hundar är ju individer, och det finns de som är duktiga på att tycka att det vi SÄGER måste vara det som är mest relevant. Sådana hundar kallas ofta ”smarta”. Man kan säga ”gurka” och hunden sätter sig inte, även om allt annat pekar på att det är det som avses. Andra hundar går på andra signaler, såsom en mikroskopisk handsignal (prova sätt händerna i fickorna, se vad som händer), eller ögonrörelser (prova med speglande solglasögon).

Det var en gång en Bordercollie som var väldigt duktig på fjärren (avståndslydnad), det hussen inte visste var att varje ord han hade hade en egen ”blick”. Instruktören sa olika färger (Grön, blå, röd) men härmade varje blick, och hunden utförde det klockrent.

Hur gör man?

För att förhindra att hunden läser in för mycket i det du vill ha som signal gäller det att så mycket förändras som möjligt utom just det som är relevant, när beteendet är inlärt, under tiden du sätter namn på det.

  1.  Gör beteendet utan ord så många gånger att du är säker på att hunden kan det. Använder du klicker kan du klicka, kasta en godis och sedan se om hunden gör beteendet igen, klicka, kasta en godis osv.
  2. Byt miljö 3-4 gånger och upprepa ovan process, se till att det är lätt hänt att hunden utför beteendet i nya miljöer.
  3.  När hunden gör beteendet, stå blick stilla, säg ordet och belöna. Repetera bara 2-3 gånger.
  4.  Förändra din position, men var fortfarande stilla när du säger ordet. T.ex. Händerna över huvudet, händerna rakt ut, ett ben upp, sittandes på golvet, upp och ner, tja – fantasin sätter gränserna.
  5. När du sagt ditt ord när hunden gör beteendet och sett ut på så många sätt du kan tänka dig provar du att säga ordet först, innan hunden redan gör beteendet. (Klick-)Godis om hunden gör rätt.
  6.  För många hundar har orden underordnad betydelse (men, det finns undantag). Därför är det så viktigt att stå helt still när vi vill lära hunden att det är vad som SÄGS som är relevant. Inget annat. Därför provar du nu ditt ord på alla olika sätt som du tränade, och i alla olika miljöer du kan tänka dig.
  7. Funkar det inte får du gå tillbaks till anteckningarna och se om ni övat i just den situationen.
  8. Misströsta inte, ju fler beteenden som övas på detta sätt, desto bättre blir hunden på att LYSSNA (om det är det man önskar).

Hur vet jag att hunden kan det?

Signalen ges:

  • På ett sätt så att hunden känner igen den (se stegen ovan)
  • Där det är 99% chans att hunden förstår (dvs – har ni inte tränat utomhus eller bland folk, räkna inte med att det funkar på storgatan).

Miljön tillåter beteendet. Detta innebär att där inte är någonting som fysiskt eller psykiskt hindrar hunden. Vissa hundar vill inte göra det man ber om om någon annan hund stirrar på dem, om det nyss regnat och är kallt eller om någon kissat just på den fläcken där du vill att de ska sitta.

Fördelen med belöningsbaserad träning är att hunden väljer själv. Har du en hund som gärna blir störd av miljöfaktorer är det upp till dig som tränare att hitta en belöning värd att överkomma sina obehag för.

Hunden svarar:

  • Med korrekt beteende
  • Utan tvekan
  • Med hög kvalitet (inte slarvigt)
  • Med korrekt beteende (testar inget annat)

Min hund kan inte ”sitt”-ordet ännu, för när han är pepp blir det fortfarande ligg + ligg sidan. Så vi får kampanja lite till.

 Tips:

Även var du har godiset blir en signal. Variera var godiset finns ofta, redan från början, så unviker du att hunden fäster för stor vikt vid det.

Artiklar

Fajsty lär sig sitt (still)

24 oktober, 2014

Jag har varit iväg i England på ClickerExpo. Det var helt fantastiskt och något jag rekommenderar ALLA, oavsett nivå. De brukar ha en ”klickerträning för nybörjare” om man känner sig ny på området.

Jag kommer att summera mina anteckningar från dagarna, men före jag gör det startade jag ett projekt. Att lära om ”sitt”.

Varför?

Efter Klicker Expo i England och speciellt Kay Laurence om Cues & Cueing (Signaler och att ge signaler) kom jag på att min hund inte kan ”sitt” (ordet), och än mindre att sagt ord gäller sitta still. Så – därmed startades projektet som blev en YT spellista

Det var spännande att se spanieln förändras när jag försökte vara mer stilla och bara ge en signal som jag sen fasar ut för att få det frivilligt för att sedan döpa till ett ORD (och inget annat) – Se om det går.

Jag har helat tiden trott att han var trög, herr spaniel. Men han kanske är jättesmart. Han läser mer av miljön och mig än det man rimligen kan tro, så att om kaffekannan står på fel håll så kan man ju omöjligen lägga sig på sidan (till exempel). Om jag står på höger sida om matte kan hon ju omöjligen mena att jag ska runda trädet, det gör man ju bara från vänster sida, och bara med tunna träd…

Hundar är inte dåliga på att generalisera, de är bra på att tro att ALLT är en del av signalen. Kläderna du har på dig, sättet du står, kläderna den har på sig, sättet stolarna står, om ni tränar till höger eller vänster om stolarna. Kanske är det samma sak?

Allt detta måste förändras ganska tidigt i inlärningen för att hunden inte ska tro att det är relevant för beteendet.

Den mutade hunden?

Hundar som bara kan sitta när man håller upp en godis, det är inte det att den MÅSTE se godis utan att det helt enkelt blivit signalen, det enda som (för hunden) varit relevant för beteendet. Ge inte upp, det är bara att böja om från början – utan den delen av signalen, om du vill att det ska fungera utan den.

Detta kanske inte är nytt för er, men det var nytt för mig, och jag ser min hund i nytt ljus.

Videor (spellista med alla klipp):

Processen:

Pass 1 försökte jag följa instruktionen att belöna sitt kvar, men eftersom han inte satt still visade det sig vara en utmaning.

Därefter visade jag den för David Svennelid, som var vänlig nog att kommentera mina brister.

Han tänkte på direkt på mina signaler ..

Händerna och kroppen .. Vad är det du vill ha som cue och vad vill du inte .. Klicket .. Vad är det du vill klicka för egentligen ..när ska klicket verkligen komma .. Och ett jättevanligt misstag … Man börjar sträcka fram belöningen innan man klickar …

Han misstänkte att herr Spaniel är väldigt signalkänslig vilket gör att signaler som är oklara eller på fel ställe kanske är orsaken till att han (och jag) sällan ”får till det” så som målbilden ser ut.
Han rekommenderar att jag testar att filma oss lite varje dag när vi tränar grunder. Och där tittar på mitt kroppsspråk i korrelation till vad hunden gör. Där ser man nog väldigt snart vad han reagerar på och inte.

Ett annat tips han gav är det klassiska ”Set up for success”. Tänk på att sätta upp för succé.

Vad kan hjälpa honom att sätta sig istället för att testa annat.. Och vänta inte för länge med klicket .. Fånga beteendet direkt ..

Jag kom då på att ett handtecken gör att han inte lägger sig, så jag började med ett rejält för att sedan fasa ut det.

Pass 2 och 3

Reflektioner: Han har ett ganska stabilt sitt på en ganska rejäl handsignal, men säger jag ingenting blir det ganska direkt sitt/ligg/frustration. Jag höll mig mer still tror jag, vilket kan ha haft betydelse också, men får han inte utdelning fort börjar han knorra/backa

en liten grej .. verkar som du ibland klickade för att sätta sig .. och ibland för att sitta still .. tror du behöver jobba mer med snabba sätta sig – klick – belöna

Lär dig ignorera fel-beteenden så att han inte får någon signal där .. såg lite det nu nämligen när han gjorde fel så reagerade du..

Pass 4 På pass fyra körde vi sitt – klick – belöna. Den leken kan vi!

Efter att ha sett filmen för pass 4 inser jag att han sitter helt still i flera sekunder medan jag gräver efter godis (förutom sista godisen).

hmm .. det ser ju lite annorlunda ut nu .. än innan ..
mycket klarare
mindre handsignaler
inga misstag från hunden

Pass 5 och 6

Provade att ta bort signalen helt, första gången tänkte han ligg men gjorde sitt, sen gjorde han sitt hela tiden. Spännande att se om det håller i sig. Tack till David för tipset om att minimera handsignalen, behöver ju typ bara knappt peka uppåt. Lätt att göra FÖR mycket när man är van vid att hunden till synes ”chansar hej vilt”.

Pass 7 Provar samma sak i vardagsrummet.

Det gick kanon så slutade för dagen.

Pass 8 Provade doggie – zen utan instruktion.

Pass 9 Provade doggie-zen på mitt eget sätt.

Visade pass 8 och 9 för Magnus på Glädjeklick, som hade lite kommentarer.

Vad betyder ”VARSÅGOD” för din hund när du säger det när han varit duktig och behärskat sig?
– ta godisen ?
Japp, Hur ska du fasa över det till ett SITT?
– Jag säger sitt först
Men då blir inte sitt samma som et klick. Då blir SITT nåt som betyder snart får jag resa mig och äta godis. Det betyder i vart fall inte samma som ett klick. Det betyder inte så mycket för din hund utan det är mer nåt du säger. Du säger nåt och snart kommer ett klick. 

Jaaaaaa! Sååklart!

Så inför pass 10 hade jag tänkt jobba på TYST Doggie – Zen (omvänt lockande). Innan passet repeterar jag minihandsignal för att belöna frivilliga sitt, men skulle han lägga sig ändå avvaktar jag och belönar ett uppsitt. – Så blev det inte utan jag gick ut utomhus och provade en teori, att det var enklare där. Det var det absolut.

Pass 10

Först utomhus:

  1. Belönade frivilliga sitt
  2. Sa sitt när han redan satt och belönade
  3. Sa sitt och chansade med att ”droppa” en godis – hunden satt kvar = varsågod/fri
  4. Provade samma sak inomhus och detta syns i videon för pass 10:

 

Nu dröjer det nog innan fler pass kommer i denna serie.

Artiklar

Övergrepp på bästa sändningstid.

21 september, 2014
Getty Images
Du är för nära, var snäll och backa!

Debattören: Den så kallade hundgurun Cesar Millan ska stängas av helt. TV bör visa program med tekniker och metoder man faktiskt kan ta efter, och prova med sin egen hund. Utan att det gör mer skada än nytta.

Det är svårt för oss människor att förstå våra hundar och när de gör sådant som vi inte tycker om, som att morra, vet vi inte hur vi ska göra. Hundar är däremot bra på att förstå vad vi vill och menar.

In kommer Cesar, ”Mannen som talar med hundar” och lovar framgång genom sitt dominansbaserade koncept. Underhållningsfaktorn och hans enorma charm ger dragkraft. Och medias bearbetning av våra mest grundläggande instinkter möjliggör acceptans av hans idé: gott uppförande genom goda flockledaregenskaper hos ägaren.

Mer skada än nytta
En artikel av Dr Meghan Herron med flera publicerad i en beteendevetenskaplig tidning belyser hur korrigerande dominansbaserade åtgärder kan vara meningslösa, kan misstolkas, kan visa sig vara kontraproduktiva och att de ofta leder till kroppsskada hos människor. Det kan alltså framkalla aggressiva reaktioner – snarare än förhindra dem. Vidare fann de att:

”den högsta frekvensen av aggression skedde som svar på aversiva korrigeringar (=bestraffningar). Däremot icke aversiva metoder (=belöningar) resulterade i mycket lägre frekvens av aggressiva reaktioner. ”

Detta innebär att korrigerar du hunden enligt Cesars program får du ofta en hund som är rädd och har lättare att ta till aggressiva beteenden framöver. Belönar du hundens korrekta val, och förhindrar ‘felbeteenden’ minskar de aggressiva beteendena.

millan2
Cesar Millan visar en diskret magspark på en nyfiken Husky.

Dock är inlärning av beteenden baserade på vetenskap och positiv förstärkning inte så spännande. Och alltså inget TV-material hos ett tidspressat bolag. Att lära om och lära nytt TAR TID, det vet du själv om du någon gång stuvat om i köket eller skrivbordet. Visst tittar du först där den var innan, innan du tittar rätt?

 

Morrande hundar

Morrande är en varning. Det är en varning som ofta kommer efter en mängd andra, mer subtila varningar. Eftersom varningar är en bra sak, ska vi INTE bestraffa dem, utan respektera dem.

Om du straffar din hund för dess morrande, gör du något för att minska din egen frustration, men du förhindrar ett sätt för hunden att tala om för dig att den inte känner sig bekväm i situationen. Det ger en hund som nästa gång hoppar över den varningen, och kanske biter ifrån direkt.

 

Bokade för att dö

Många av Cesars anhängare menar att hundarna som är med i TV, hundarna som han tar sig an är sådana som annars skulle avlivas på grund av sina problem. Detta som ett argument till varför det är okej att göra fysiska övergrepp av olika slag.

Oavsett anledning är det inte okej att göra övergrepp på en annan individ. Hund eller människa. Sedan finns det många avlivningshotade hundar som blivit hjälpta av positiva, vänliga träningsmetoder.

Hans program kallas ”Mannen som talar med hundar” – men i Sverige har vi slutat låta våldet tala. 

 

Susanna Larsdotter, hundtränare och utbildad instruktör, hundtrick.se

 

Vill du veta mer?

Från tyngre texter till lättsammare texter och video:

  1. John W.S., Bradshaw , Emily J., Blackwell , Rachel A., Casey. Dominance in domestic dogs — useful construct or bad habit? Journal of Veterinary Behavior: Clinical Applications and Research, May/June 2009, Pages 135-144 [länk]
  2. Herron et al. Survey of the use and outcome of confrontational and non-confrontational training methods in client-owned dogs showing undesired behaviors. Applied Animal Behaviour Science, 2009; 117 (1-2): 47 DOI: [länk]
  3. Nordiska hundtränare argumenterar mot CM. http://nocesarmillan.weebly.com/
  4. Engelska och amerikanska hundtränare argumenterar mot CM. http://beyondcesarmillan.weebly.com/
  5. En  pdf poster där Lily Chin visar hur man ser att en hund är rädd.
  6. Millan erkänner att han använder övergrepp på hundarna i Daily Mail. [länk]
  7. Nyhetsvideo från 2009 som på ett kortfattat sätt diskuterar och visar vad han gör [länk]
  8. Marja – En som hjälpt många avlivningshotade hundar i Sverige. [länk]

klippt

Artiklar

Att motivera trappgående

13 december, 2013

Detta går kanske att applicera på barn också, vad vet jag.

Att gå i trappor är generellt ganska tråkigt och inte minst jobbigt. Omotiverande om man inte är en ren soffpotatis.

Ponera att vi bor på femte våningen i ett hus utan tappor och att vår hund föredrar att vara utomhus.

Det bästa vore ju att ”om du går upp, får du gå ner” men det är inte speciellt praktiskt. Upp två steg = ut och sniffa. Upp fyra steg = ut och sniffa osv. Det skulle ta väldigt lång tid innan man kommer upp, och använder man inte belöningsmarkör blir det inte heller tydligt för hunden varför man håller på på detta viset.

Så, en mer praktisk lösning är att använda en god godisbelöning. Är detta ett stort eller svårt problem gäller det att godiset är av HÖGT värde för hunden och att det ENDAST finns tillgängligt i denna situationen.

  1. Steg ett, gå ut i trapphuset utan hund och räkna trappstegen.
  2. Steg två, dela godis så att du har en godis per trappsteg (glöm inte att avsatserna också är ett steg), i tre olika påsar.
  3. Steg tre, lägg påsarna i kylen vid behov (vid stekt korv t.ex.).
  4. Steg fyra, ta med en påse på promenaden, belönar du hunden på promenaden får du ta med en annan påse med annat godis till det. Denna påse är bara till trappträningen.
    Beroende på om problemet är upp eller ner gör du samma sak men tvärtom.
  5. Steg fem, ge en godis per steg. Tänk för dig själv att ”framben på trappsteg = godis i munnen”. Eftersom du räknat trappstegen bör du ha slut på godis när du kommit hela vägen upp.
    Det som är viktigt här i steg fem är att du inte, INTE, tar fram godiset innan frambenet är på steget. Gör du det blir det en muta och är således inte lika effektivt. Belöning är effektivt, men bara om det följer ett beteende.
    Så: Framben på steg = godis från påse in i munnen. Detta är viktigare än att hinna med alla steg.
    Det kan ta ett tag i början att komma upp för trapporna, speciellt om de är många, då det är hundens egna initiativ som räknas. Måste du putta/dra hunden gills det inte. Bara hundens egna initiativ till framtass på nästa trappsteg ger utdelning.
  6. Sex: Beroende på vad du har för individ, upprepa detta två eller fler gånger till, med godis på varje steg (”framben på trappsteg = godis i mun”). Eftersom du använder det bästaste godiset kommer trappan åt det hållet att få högre värde, så därefter kan du börja minska till varannat steg i ett par promenader, sedan varje, sedan var tredje, sedan efter hela trappsatsen, sedan framöver efter hela trappan, varierat med efter var tredje steg ibland fortfarande.
  7. Efter en vecka (beroende på hur snabblärd hunden är) kanske utdelningen ser ut såhär på fem våningar med två trappavsatser per våning (dessa godis är fördelade på hela trappavsatsen, så där det står tre godis är det kanske en i början en i mitten och en i slutet av den):
    1a – 1 godis, 1b – 1 godis, 2a – 1 godis, 2b – 2 godis, 3a – 1 godis, 3b – 2 godis, 4a – 2 godis, 4b – 3 godis, 5a – 3 godis, 5b – 4 godis.
  8. Tanken är att hunden ska veta att belöning KAN komma på varje steg, så det är bäst att trampa på varje steg. Belöning kommer tätare längre upp/längre ner beroende på vilket håll som är svårast (enligt exempel ovan).
  9. Efter ytterligare ett tag kanske det räcker med en godis per avsats en promenad i veckan detta för att hålla igång vetskapen m att det KAN komma belöning, och att det alltid är värt att gå i trappan, även om det för hunden kanske är mer belönande att gå åt andra hållet.

Frågor på det?

 

Artiklar

Vetenskapen bakom hundträning

10 november, 2013

Untitled-2Följande är hur en av Michaels mentorer brukar säga: Vissa saker instruktörer undervisar är helt enkelt deras personliga åsikt. Andra saker som instruktörer undervisar är de åsikter som delas av många tränare/instruktörer. Sedan finns det de faktiska omständigheterna, kontrollerade och expertgranskade. Det senare är vad artikeln handlar om, vetenskapen bakom hundträning.

Detta är vad vi vet säkert: Om din hund gör något, och att beteendet följs av ett vältajmat positivt resultat, kommer beteendet att hända oftare i framtiden. Edward Thorndike formulerade denna pärla redan 1905. Det har testats så många gånger så det kallas ”Thorndike’s Law of Effect”. Bra tränare vet detta genom sitt sunda förnuft. Sitt följt av en bit mat ger mer sittande, och snabbare sådana också. Thorndikes lag går att applicera på massor av saker.

Vi vet detta också: Vi kan ge eller hålla inne bra saker att förändra vår hunds beteende. Det är kärnan bakom Skinner berömda inlärningsteori. Våra hundar kontrollerar sitt eget beteende, men vi kan i hög grad påverka deras val. Hur coolt är det? Hunden hoppar upp, han får ingenting. Hunden sitter bra, han får något trevligt. Vad får vi? Vi får mindre hoppande och mer sittande. Detta är förmodligen den mest vetenskapligt testade lite psykologiteorin på vår planet. Bra saker händer – beteende ökar. Bra saker händer inte – beteende minskar.

Det blir bättre. Vi påverkar något annat också. Vi kan skapa ledtrådar i miljön, liksom vissa ord, handsignaler och situationer för att utlösa beteenden. Det är vad alla dessa ”kommandon” handlar om. Det är inte tränares magi. Det är vetenskap. Vi tar ”sitt ” som exempel, detta informerar hunden att något gott kan vara på gång. Han placerar rumpan på marken, eftersom han har lärt sig att det är ett säkert kort. Bingo! Här kommer en godis. Sitt, blir då ett mycket kraftfullt ord. Vi kunde ha satt upp samma kedja av händelser med vilken stimulans som helst. Vetenskapen är inte annorlunda.

Okej, låt oss nörda ner oss lite. Allt detta kan sammanfattas till A – B – C. Att signalen (kommandot) vi talar om är ”A”. Det kallas en föregångare (antecedent). ”B” är för beteende (vad hunden gör). ”C” är konsekvensen (consequence), ge eller ta bort något för att påverka en förändring i beteende.

Det är Inlärningsteori.
”A” (antecedent): Hunden kom!
”B” (beteende): Hunden springer till oss med full kraft, tungan ut på sidan av munnen.
”C” (konsekvens): Vi kastar hans favorit boll för honom att hämta. Lysande!

Nu till problemets kärna: Vi kan i hög grad påverka hela den här processen, men även om vi inte gör det är processen är ändå alltid i spel. Våra hundar lär nästan varje vaken timme.

Kolla här:
”A” (antecedent): Rester på disken”ber”att få ätas.
”B” (beteende): Hunden lyfter sig till bänkskivan för en sniff.
”C” (konsekvens): det hela slutar i ett välsmakande mellanmål.

Vår hund lärde sig ett nytt trick och vi hade ingenting med det att göra. Vad sägs om det Dr Skinner ?

Bra instruktörer och beteendekonsulter kan detta här framlänges och baklänges. De har studerat det, de har sett det på jobbet, de har tillämpat det på fältet. De kommer inte tråka ut er med alla detaljer av oförutsedda uttalanden och funktionell analys (okej, kanske lite). Istället kommer de att titta på varje beteende och problem och fråga: Vad är det hunden faktiskt gör? Det är själva beteendet (B), som att hoppa upp på disken. Det är inte en tolkning av beteende som, ”han är dominant” eller ”han retas med dig.”(Det är inte vetenskap). De kommer också fråga, vad som utlöser beteendet? Det är din föregångare (A), i det här fallet åsynen av bänkskivan själv. Då kommer de att fråga, vad håller beteendet igång? Ah, konsekvensen! Ibland finns det mat där uppe (C).

Flytta några pusselbitar och förändra bilden. Vi kan styra antecedenter och konsekvenser. Justera dem och självklart ändrar hunden sitt beteende. Det är vad lärande handlar om. I det här exemplet, är det ett bra sätt att undvika det föregående genom att hålla hunden ur köket. Rensa bänkskivan avlägsnar risken för en smaskig konsekvens. Lära hunden att sätta näsan i arbete någon annanstans är ännu bättre. Vart gömdes den läckra fyllda Kong leksaken för mig?

Öva dina A-B-C. Denna vetenskap lämnade laboratoriet för mer än 70 år sedan. Skinners elever tog ut den i verkligheten på 1940-talet genom att träna djur för karnevaler, filmer, TV, och militären. Det händer just nu i ditt eget hem, vare sig du vet det eller inte.

Tillämpad väl och försiktigt, vetenskapligt baserad träning ger god kommunikation med din hund. Tillämpad kärleksfullt, är det vägen till en djup och varaktig vänskap. Naturligtvis är den sista delen bara Michaels åsikt.

(Ursprungligen publicerad i Houston Pet Talk Magazine, mars 2011. Reviderad och Uppdaterad 23 mars, 2013.)

Översatt och publicerad med tillåtelse av Michael Baugh
Originalartikeln hittas här »

Artiklar

Mat är mer än ett ord på tre bokstäver

10 november, 2013

Originaltitel: Food is not a Four Letter Word
Ursprungligen publicerad i Jan-Feb numret av Houston PetTalk Magazine 2012

Untitled-1Frågan är inte om du kan träna hunden med hjälp av mat eller inte. Det säger ju sig självt att det går. Författaren och erfarna tränaren Dr. Grey Stafford sa det bäst: ”Om du någonsin gett din hund mat har du tränat den med mat”. Hundar har lärt sig göra alla möjliga saker för att få sin matskål, tigga, snurra runt, hoppa på folk, apportera skålen. Det som verkar konstigt är att vissa personer hellre ger sina hundar en hel skål mat för alla dessa irriterande beteenden än att använda små bitar mat till att lära in önskade beteenden.

Det går inte ihop: Att ge mat är bra, att använda mat i träning är dåligt. Även vissa självlärda hundtränare (i USA) hävdar att de inte använder mat i träning. Varför? Dr Stafford inspirerade till titeln av denna arikeln när han sa det som borde vara självklart för oss alla:  Food is not a four-letter word.

Såhär fungerar träning med positiv förstärkning: Om din hund snurrar runt och skäller – och resultatet är att du ger hen en stor skål mat. Då kommer han att snurra och skälla mer framöver. Så enkelt är det. Våra hundar kommer ALLTID att göra det de får betalt för. Det är faktiskt vetenskap (se”The Science of Dog Training, Houston PetTalk Magazine, mars 2011). Dr. Susan Friedman är en psykologiprofessor på Utah State University och en djurbeteendekonsult. Hon går direkt på kärnan: ”Om beteendet inte har någon inverkan, varför beter vi oss då för?” Så varför inte använda detta till vår fördel? Hunden sitter – får mat – hunden sitter mer. Hunden kommer när vi ropar – får mat – hunden kommer mer troligt nästa gång vi ropar. Listan kan göras lång.

Har du alltid mat med dig? Nej. Men (där är alltid ett men), det skadar inte. När din hund har lärt sig goda beteenden, behöver hen kanske bara få mat ibland, men andra sorters belöningar oftare. Man kan kalla det att man fasar ut maten. Man visar hunden med hjälp av mat vad man vill att den ska göra, eller hur man vill att den ska utföra nya tricks (visa/locka), men fastna inte där för då blir det lätt en muta. Man bör ha maten utom synhåll så fort som möjligt, Inom räckhåll, men dolt. Vissa hundar kan bara arbeta om man håller maten synligt – detta vill vi inte då det finns tillfällen hunden behöver sitta utan att man har korv framme.

Dr Stafford talar av erfarenhet: ”Jag har tränat hundratals djur som omfattar fler arter än vad jag minns. Den bästa läxa jag lärt mig är den ultimata kraften av positiv förstärkning, oavsett om du tränar hundar eller delfiner, är oförutsägbarhet”. Det innebär att din hund kommer att få belöning för att göra saker du gillar, men inte alltid på det sätt och när han förväntar sig. Varje hund vet att komma på inkallning när du bär godisväska, men försöka smyga ner några godbitar i fickan, och sedan ropa på din hund medan du borstar tänderna eller vattnar gräsmattan. Hunden kommer att vara mäkta förvånad när du ger belöning för ett väl utfört arbete. Nå, det är oförutsägbarhet.

Är mat det enda sättet du kan förstärka din hunds beteende? Nej, men några av de mest potenta förstärkare talar direkt till djurens biologiska behov. Vi kallar dessa primära förstärkare, och de inkluderar mat, husrum, reproduktion och kontroll (förmågan att göra val). I hundträning råkar mat bara vara den enklaste primära förstärkaren att ge. Aki Yamaguchi säger: ”Mat är ofta mitt förstaval när det gäller inlärning av enkla beteenden eftersom du kan få en hel del fler repetitioner”. Moderna instrukltörer som Aki kombinerar maten med beröm och klappar. De kallas sekundära förstärkare. Efter en tid kommer, beröm och klappar ta över en del av den inbyggda värdet av maten. Det är en bra sak. Du vill ha massor av möjliga förstärkare i din träningsverktygslåda .Vad kommer just din hund att arbeta för? Vissa hundar älskar mat. Andra hundar arbetar för chansen att hämta en boll, leka dragkamp, eller mysa i soffan. Ytterligare andra hundar lär sig att älska klappar och beröm. Dr Friedman noterar: ”Det är tränarens uppgift att notera den individualiteten och använda den väl . Ju fler förstärkare den lärande har desto mer berikat kan livet vara”. Aki Yamaguchi instämmer: ”Ditt jobb är att hitta vad som motiverar din hund och använda den för att få de beteenden du vill ha från honom”. Betala din hund för att göra stora saker på massor av olika sätt, och se hur det bidrar till den oförutsägbarhet du letar efter. Din hund kommer att arbeta hårdare och lära sig snabbare eftersom hen alltid undrar, vad ska jag få den här gången?Handlar träning bara om mat? Nej, och det finns inget ”men” om det. Använd mat, para ihop det med beröm och lek, lära din hund vad som betalar sig och vad som inte gör det – det handlar om din upptäckt av hur du bättre kan kommunicera med din hund. Det handlar om att lära sig nya saker, leta efter nästa uppgift, och älska varje minut av det tillsammans .

Översatt och publicerad med tillåtelse av Michael Baugh CPDT-KSA, CDBC,
originalartikeln hittas här »

 

Artiklar

”Nonsens-nejandet”

10 november, 2013

digging-dog2Vi alla gör det: tjatar på våra hundar, skriker åt dem att sluta göra det ena eller det andra . Oftare än inte börjar våra haranger med ett skarpt ”NEJ! ”. Det kompiska är att hos de flesta av våra hundar resulterar ordet knappt i en paus i beteendet, en blick av dystert erkännande följt av mer av vad det är vi ville att han skulle sluta göra.

Den sorgliga sanningen är att ”nej” är ett meningslöst ord (för den hunden). Det fungerar inte. Och ändå skäller vi på. ”NEJ!”

Det största problemet med ”nej”, är naturligtvis att ordet saknar lärorikt innehåll. Vad betyder ”nej”? Om en hund hoppar på vår gäst, till exempel, och vi skriker ”nej” vad är det vi försöker meddela hunden? Kanske vi låter hen veta att vi är arga, men förmedlar inte ens en hint om vad vi vill att han ska göra. En annan del av problemet är att ”nej” betyder så många saker för oss. Vi skriker det när hunden hoppar upp, men också när han springer iväg, gräver, skäller och drar i kopplet. Det är alltför vagt. Det bryter också en av de gyllene reglerna för hundträning: ett kommando kan bara ha en betydelse, inte många. Slutledning, att skapa mening ur sitt sammanhang, ledtrådar och nyanser i språket är en unik mänsklig kvalitet (och inte alltid en av våra bästa).

Naturligtvis, är vi människor är smarta. Vi lägger till det felaktiga beteendet efter ordet ”nej/inte” för att hjälpa våra hundar att förstå vår indignation . Vi säger ”inte hoppa” eller ”inte skälla”. Under Michaels många år som hundtränare och instruktör, och många fler som människa på den här planeten, har han aldrig hört en hund använda ett verbalt språk. Tanken att vår hund förstår vår särskilda betydelse av ordet ”hoppa”, än mindre dess antites, är ett stort hopp i logiken (pun intended). De är linjära, inte relationella, tänkare. Plus att de följer visuella ledtrådar bättre än ord. Bortsett från detaljer ur beteendevetenskapen gör skrikandet av ”NEJ/INTE – något” oss till tecknade grottmänniskor. Det är dumt.

Så vad ska vi ordrika varelser göra? Vi vill bara våra hundar ska sluta med det (vad det nu än är). Är det hopplöst? Nej låt oss försöka såhär istället. Vad vill vi att våra hundar SKA göra? När vår hund hoppar, vad skulle vi föredra att hen gjorde? Sitt, kanske. Vi kan lära hunden det. ”Sitt”, när det är inlärt korrekt har bara en betydelse (rumpan ned i marken). Super! Jag kan lära min hund att sitta, och om han hoppar på en gäst har jag något tydligt och meningsfullt att skrika på honom. ”Sitt!” rumpan slår i marken – hoppning upphör således. Det krävs självklart lite övning, men innebörden är tydlig. Gör detta, inte det .

Några av oss kommer fortfarande skrika ut ”nej” i ilska (jag är en av dem). Det är okej om vi bara kommer ihåg detta: följ upp med en tydlig instruktion. Om vi ser hunden gräva ett hål i trädgården, kan vi skälla ut ”nej” i vår berättigade vrede. Men sen då? Lägg till meningsfull information. ”Stella, kom”. Stella är Michaels hunds namn och hon har en ganska god inkallning. Det gör att hon lämnar hålet, åtminstone tillräckligt länge för Michael att ge henne en ny uppgift . ”Nej” är snabbt glömt. Instruktionen var inkallningen.

Prova detta också. När din hund gör något rätt, välj ett ord som betyder att de får en godis. Ordet bör vara kort och skarp, tajmat exakt med den goda gärningen för att låta dem veta att belöning är på väg. Det kommer att få dem att lära. Beteenden ger goda konsekvenser. Ordet markerar ögonblick av framgång. Självklart har jag (och Michael) ett favoritord för denna typ av inlärning: ”Yes!”. Yes är kort, tydligt och konsict, och vi säger det inte så ofta i vardagen.

Michael Baugh CDBC , CPDT – KSA lär ut hundträning i Houston och Katy , TX . Han är specialiserad på beteende i samband med hund rädsla och aggression.

Originalartikeln kan läsas här och är publicerad på svenska med tillåtelse från Michael Baugh